Ett beläggningsrecept kan se tillfredsställande ut i en bägare och ändå bete sig annorlunda på en textil eller gjuten del. Av den anledningen bör en begäran om flamskyddsmedel beskriva det valda bindemedlet, appliceringsmetod, mål för torrfilm och planerat härdningsschema. Det hjälper också att säga om en flexibel finish, en fylld film eller en masterbatch testas. Företaget listar aluminiumdiisobutylfosfinat bland tillsatser för fibrer och textilbeläggningar.
Dess beskrivning kallar produkten halogenfri och ger det vita pulvret ett 240-280 graders smältintervall. Dessa fakta identifierar den materiella familjen; de fastställer inte en färdig beläggnings flamklassificering. Partikelstorlek, dispersion och övriga ingredienser i receptet kan förändra både utseende och testresultat.
Fråga leverantören vilken kvalitet som levereras och begär ett partispecifikt certifikat med provet. Under den första appliceringskörningen, registrera blandningstid, viskositet, sedimentering och filmutseende. Testa vidhäftning och flexibilitet efter den normala härdningen istället för att bara bedöma den våta beläggningen. Eventuell flamklassificering bör komma från ett test på det belagda substratet vid den avsedda beläggningsvikten.
Om justeringar behövs, ändra en variabel i taget så att orsaken förblir klar. En leverantörsdiskussion om aluminiumdiisobutylfosfinat är mest användbar när den inkluderar dessa observationer, relevant säkerhetsblad och målproduktionsmetoden. Detta stöder batchbedömning.
